Ångest.


Jag har haft sjukt mkt ångest de senaste dagarna . Jag vet inte varför. Den bara finns där och jag kan inte göra mycket åt det. Vad jag än gör/inte gör så kommer det bara mer ångest. Det är verkligen skitjobbigt. Ända sedan jag sa till mig att "Nej nu får det vara slut på dethär" Så har det börja komma mer ångest. Trots att jag faktiskt till stor del har kommit ur min 7 månaders depresion alldeles själv så har jag kännt av ångesten så mycket mer. Speciellt på morgonen, då är det som starkast.
Eller så har jag helt enkelt haft såhär mycket ångest hela tiden, fast depresionen har dämpat den? Ja jag vet, en psykolog eller liknande skulle behövas, Men jag vågar inte. För ca 3 veckor sedan bestämde jag mig för att "Om en månad fixar jag en psykolog" Dvs jag ska göra det om en vecka. Men ni anar inte hur sjukt skraj jag är. Det är inte så att jag inte vill men jag vågar bara inte. Är så rädd att det ska gå som sist, att jag bara mådde dåligare av det. Jag ska börja fota igen. Det mådde jag bra av. Dock har jag... jag vet inte vad det heter? Jag planerar och vill göra saker, men det är just det. Jag planerar och vill. Sedan händer det inte mycket mer med det. Dags att gör något åt det?
Dags att göra något radikalt av mitt liv? Påvägen hem i kväll från affären blev jag bara så trött på allt, dags ochh bli modebög ist ? Placera mig i ett annat fack? Åt helvete med platåskor och korsetter? Det är faktiskt en idé.
Men den chansen är ju lika stor som att påven skulle knacka på min dörr i morgon.
Jag får väl bara accpetera läget och göra något åt saken. Mamma&Tomas kommer ner på onsdag. Ska prata med mamma då. Hon hjälper mig säkert. Det skulle ju vara bra. En spark i rätt riktning.
Och sen så vet jag ju att delar av min ångest kmmer att försvinna till nästa vår/sommar. För jag hörde att kärleken skulle titta förbi då...
Kommentarer
Trackback