Jag har tappat bort mina känslor!
De senaste dagarna har varit bra, jag har inte faft någon ångest (!) och jag har kunnat sova som jag ska. Det har varit jätteskönt :) Skolan har funkat bra också! Veckan har gått fort och på måndag är det APUn som gäller. Ska bli spännande! Ska vara på sjöofficiermässen. Dock blir det ju tråkigt att vara utan Emelie i 4 veckor :(
Fast ja, allt är ju inte bra (Narturligtvis) I tisdags fick jag faktiskt inse fakta. Jag har inte känsklor kvar för den människan jag har älskat så länge. Jag har helt enkelt tappart bort mina känslor. Vist tycker jag fortfarande om honom. Men inte på samma sätt. Det är ju iof bra på så sätt att det är en chans att gå vidare.
Jag känner mig bara så apatisk. Jag vill lixom bara "släppa" allt.
Jag tror att det har blivit "för mycket" på sista tiden. Hit och dit. Ja och nej. Kanske. Fårse . Då och nu. Sen.
Jag har tappat orken. Men framför allt så har jag tappat tron och hoppet!
Alla säger till mig med jämna mellanrum att jag ska släppa det och det tär på mig.
Jag känner mig så tom. Jag vet inte vad jag ska skriva?
Jag vet inte egentligen vad det är jag vill få ur mig. Jag har tappat bort mina känslor. Jag ser bara att chansen blir mindre och mindre. Att allt glider ifrån verkligheten. Att allt bara blir tomma löften om tro, hopp och kärlek.
Dom säger att hoppet är det det sista som överger en. Men jag tror att mitt har övergett mig..
Jag känner mig så osynlig. Men jag ska vara stark. Jag ska klara av allt. Mitt liv ska bli bra någon gång med eller utan honom.
Fast ja, allt är ju inte bra (Narturligtvis) I tisdags fick jag faktiskt inse fakta. Jag har inte känsklor kvar för den människan jag har älskat så länge. Jag har helt enkelt tappart bort mina känslor. Vist tycker jag fortfarande om honom. Men inte på samma sätt. Det är ju iof bra på så sätt att det är en chans att gå vidare.
Jag känner mig bara så apatisk. Jag vill lixom bara "släppa" allt.
Jag tror att det har blivit "för mycket" på sista tiden. Hit och dit. Ja och nej. Kanske. Fårse . Då och nu. Sen.
Jag har tappat orken. Men framför allt så har jag tappat tron och hoppet!
Alla säger till mig med jämna mellanrum att jag ska släppa det och det tär på mig.
Jag känner mig så tom. Jag vet inte vad jag ska skriva?
Jag vet inte egentligen vad det är jag vill få ur mig. Jag har tappat bort mina känslor. Jag ser bara att chansen blir mindre och mindre. Att allt glider ifrån verkligheten. Att allt bara blir tomma löften om tro, hopp och kärlek.
Dom säger att hoppet är det det sista som överger en. Men jag tror att mitt har övergett mig..
Jag känner mig så osynlig. Men jag ska vara stark. Jag ska klara av allt. Mitt liv ska bli bra någon gång med eller utan honom.
Kommentarer
Trackback