Post.
Ahhh! Jag blir galen! Hon skickar ångest via posten till mig. Pengar hit och pengar dit. Räkningar hit och räkningar dit.
Just nu vill jag bara få gråta ut hos någon. Klaga och vara ledsen! Det är precis vad jag behöver. Men nejdå... Här ska jag sitta och vara duktig och bara le och ta emot skiten. Bara le och andas Iiin - Uuut - Iiin - Uuut - Iiin - Uuut
Ångestladdad till max. Jag exploderar. JAg vet inte vart jag ska ta vägen!! ag vill bara kasta saker, slå sönder, sparka. Vad som för att lindra min ångest. Snart kommer väl knytnävarna farande och jag får huvudverk, både utvändigt och invändigt. Blåmärken och bulor. Ömt. Ont. Smärta. Ångestdämpande. Ingen panik.
Men nej, jag ska sluta med detdär, jag ska inte slå. Jag ska inte!
Det blir som hos mamma, jag slår sönder nävarna genom att slå dem i väggen. Svullet. Verk. Trasiga nävar.
Du är verkligen borta när jag behöver dig som mest. Det är 9 gånger av 10. Kom till mig, håll om mig och säg att allt kommer lösa sig. Kyss mig i nacken och krama mig lite hådare. Säg att du stöttar mig. Låt mig somna hos dig.
Vet ni, det är i sånnahär lägen det är viktigt för mig att kämpa på. Vara stark, för mitt eget bästa. MEn jag orkar inte. Inte nu. Jag är fortfarande för svag. Så jag faller. Jag faller tillbaka och denna gången har jag inte dig att falla tillbaka mot. Så nu faller jag regält. Jag ser botten, men inte ytan. Men jag ska, någon gång, ta mig dit.
Nu har jag gråtit och ångesten har lättat! Jag börjar tro jag vet hur jag ska tackla den nu. Det är bra!
Hallen nästa!
Just nu vill jag bara få gråta ut hos någon. Klaga och vara ledsen! Det är precis vad jag behöver. Men nejdå... Här ska jag sitta och vara duktig och bara le och ta emot skiten. Bara le och andas Iiin - Uuut - Iiin - Uuut - Iiin - Uuut
Ångestladdad till max. Jag exploderar. JAg vet inte vart jag ska ta vägen!! ag vill bara kasta saker, slå sönder, sparka. Vad som för att lindra min ångest. Snart kommer väl knytnävarna farande och jag får huvudverk, både utvändigt och invändigt. Blåmärken och bulor. Ömt. Ont. Smärta. Ångestdämpande. Ingen panik.
Men nej, jag ska sluta med detdär, jag ska inte slå. Jag ska inte!
Det blir som hos mamma, jag slår sönder nävarna genom att slå dem i väggen. Svullet. Verk. Trasiga nävar.
Du är verkligen borta när jag behöver dig som mest. Det är 9 gånger av 10. Kom till mig, håll om mig och säg att allt kommer lösa sig. Kyss mig i nacken och krama mig lite hådare. Säg att du stöttar mig. Låt mig somna hos dig.
Vet ni, det är i sånnahär lägen det är viktigt för mig att kämpa på. Vara stark, för mitt eget bästa. MEn jag orkar inte. Inte nu. Jag är fortfarande för svag. Så jag faller. Jag faller tillbaka och denna gången har jag inte dig att falla tillbaka mot. Så nu faller jag regält. Jag ser botten, men inte ytan. Men jag ska, någon gång, ta mig dit.
Nu har jag gråtit och ångesten har lättat! Jag börjar tro jag vet hur jag ska tackla den nu. Det är bra!
Hallen nästa!
Kommentarer
Trackback