Zikika - Because Im fabulous!

Vad har dagen erbjudit? Inte mycket egentligen. Jag har småstädat lite, men mestadels suttit här, framför datorn. Småkollat lite på tv. Men även sett de 3nya AndraAvenyn avsnitten, längesedan jag fastnade så mycker för en svensk serie måste jag säga. Annars har det inte hänt så mycket mer. Ännu en händelselös dag i mitt liv!


Imorgon är det svenskaprov som gäller för min del. Jag är inte orolig ett dugg, känner mig lite pepp på att skriva det faktiskt!
Något mer som händer i morgon? Jo, jag får en mic till datorn! Så nu kan jag tyvärr börja bli mobbad för min dialekt. hmm...
Annars är det inte  mycket mer inplanerat.. Jo plugg! Plugg till tusen.


Jag har aldrig hart något större problem med att blogga, jag menar, hur långa inlägg har jag inte skrivit förut egentligen?
Men nu flyter tankarna alltid iväg på helt andra håll. Det är inte bra. Eller ja, om jag bloggar eller ej har ju egentligen inte någon betydelse. Men det går ut över skolan med. Jag pluggar inte som jag ska... Eller jo, jag pluggar ju men. 1. Jag kan bivis inte slita mig från datorn 2. När jag väl pluggar så händer det samma sak som vid bloggningen, tankarna flyger iväg, totalt! Jag måste börja prioritera, helt klart!


Alfons ligger här i mitt knä. Som hon alltid brukar vilja göra på kvällarna. Milla ligger, också som alltid, bakom datorn. Mina småhårbollar, vad glad jag är att jag har dem! Torots att dem är grymt störiga ibland, så väger ändå deras söthet upp allt. Dom gör ensamheten mindre ensam. Morgon, middag och kväll :) Pälskärlek!!




Idag har jag dumt nog inte ätit förutom ett par klunkar yoghurt. Det börjar kännas i huvudet. Men det tar ju emot att äta?
Jag har ingen aptit öht. Jag tror fortfarande min kropp befinner sig i någon form av lätt chock? Eller är detta resultatet av allt som har hänt på sista tiden. Min nerstämdhet? Min oro? Min nästan ständiga ångest?
Vad har då hänt kanske ni undrar.
Vad har inte hänt är mitt svar. Det är så mycket.
Det har varit mycket inom familjen. Bråk, bivis så har familjen splittrats. Jag och mamma har sagt upp kontakten med mormor&hennes man. Jag har nästan ingen kontakt men mina 3 systrar, vilket tär på mig. Jag tänker allt oftare på min pappa och min 4de syster, som båda har tagit sina liv. Farfar gick nydigen bort i cancer, begravningen närmar sig med stormsteg. Jag kan inte förstå det..
Det är mycket i skolan och det är mycket här hemma i lägenheten.
Mycket överallt helt enkelt och jag hinner inte med, varken fysiskt eller mentalt. Mitt psyke håller på att knäckas.
Samtidigt som jag håller på att mura upp en mur runt mig och mitt liv så är det alltid någon som kommer och raserar den.  Jag vill inte bryta ihop fullkomligt. När jag är glad så suger jag åt mig av varenda minut. Men sedan så kommer det någon som gör att leendet på läppana suddas ut och byts mot ångest och tårar.
Det är ju nästan så att man inte tillåter sig själv att vara glad, bara för att man vet att det kommer snart en stor käftsmäll som får en att behöva bygga muren ännuhögre och ännubättre.
Kanske ska man skita i att öht försöka få en bättre och drägligare tillvaro?
Nej, nu ska jag inte vara negativ. Nu ska jag vara pepp. Jag ska klara dethär. Jag ska det! Med eller utan hjälp!


Nu ska jag försöka plugga lite på svenska provet jag har imorgon. För somna lär jag ju inte göra än på ett par timmar.
Jag kanske borde göra mig en kopp choklad och försöka få något i magen? Hmm.. näe.. Jag lägger mig i sängen och pluggar. Jag känner mig lite småtrött, så man kan ju hoppas att jag somanar inom de närmasta tre timmarna...


Nu blev det ett långt blogginlägg, trots att jag sa innan att dom inte blir långa.. Hmm..