Can you pretend I'm amazing?
Varför glider vi isär? Är det för att jag har släppt taget? Är det för att jag inte orkar längre? Jag orkar bara på kvällarna, när det är dags att sova. Då orkar jag. Men bara för att rädslan att sova ensam är så stor. Men på dagarna är det inte du som fyller min hjärna med glada tankar. För den platsen har blivit ersatt. Av mitt egna liv! Allt som kretsar runt mig är mig,mig och mig!
Allt annat än du fyller min vardag just nu och det är sorgligt, för heyhey, jag saknar faktiskt oss.
Alla taknkar så som "Snart är det vi" är som bortblåsta. Kanske tar jag för allvarligt på det hela? Du kanske inte inser att du förlorar mig lika lätt som du du fann mig. Men det kanske inte betyder något?
Jag saknar alla kvällar när du kommit hem till mig och vi har pratat oss igenom nätterna om allt och inget.
Minns du natten när jag frågade om vi inte kunde förlova oss? Jag vill så gärna få vara så lycklig igen. Men allt känns bara mer och mer avlägset. Vi känns avlägset. Allt jag har saknat och drömt om den senaste tiden är att få ställa allt till rätta igen mellan oss, visa att jag verkligen menar, med hela mitt hjärta, att jag vill försöka igen. Men... allt är borta nu...
Det känns som om en våg har sköljt igenom mig. Jag är tom. Jag står på ruta ett.
Jag vet att om/när du läser detta så kommer du reagera som alla andra gånger. Du blir negativ och tycker att vi ska skita i allt "För det är lika bra", Men nu är det din tur att vara stark, för jag orkar inte. Nu är det din tur att föra detta vidare om du verkligen menar allt du har sagt till mig. Jar orkar inte dra lasset, gör du? Jag hoppas det, för jag saknar dig. Veckan har varit tung utan dig. Jag hoppas du förstår det. Snälla, kom och ger mig en sådär kram som bara di kan ge, jag behöver det nu.
KalmarGymnasieförbund kan bara ta sig någonstans! "Din ansökan blev behandlad försent för att du ska få några pengar denna månaden! In my as! Tack så mycket!
Men vad gör det? Jag menar vi rika studenter behöver ju inga pengar. Mat och räkningar är ju inte så viktigt!
Har haft sjukt mycket ångest. MEN, goda nyheter! Jag pratade med min lärare idag, sa att jag hade ångest osv. Berättade hur allt låg till. Han bara nickade, sa "Läs dethär receptet, koka upp vatten, börja med såsen. Så kommer jag tillbaka om en halvtimme"
"okej" Tänkte jag och gjorde som ha sa. Sedan kom han efter typ. 10 minuter om ens det... Och vipps! Så hade han fixat ett lån till mig! :) Underbara människa! Oktober månad är räddad! Jag är så glad att jag gråter, tro det eller ej, men det är sant!
Skolan går, sådär? Imorgon är det prov. Jag kan inte ett piss. Jag har sovit bort hela dagen, dumt nog!
Vad ska jag göra? Skriva ytterligare ett IG prov? Få ett IG i betyget? Som jag ändå måste plugga upp, igen.. senare. JAg blir så trött på mig själv. Men jag hittar inte glöden till pluggandet. Den där lilla gnistan som fanns där förut.
Jag måste tag tag i mig själv nu. Här hemma ser det pinsamt ut! Jag är pinsam. Och platåerna har jag lagt på hyllan och nitskärpet börjar bli dammigt.
Vad händer med mig? Jag börjar tycka om jeansen för +1000.- Skorna med söta små klackar är något jag vill ha i min garderob. Jag vill färga håret brunt igen. Att springa på stan dagligen börjar bli... endal av mig? Jag börjar bli.. en i mängden. Men vet ni? I like it!
Ett socialt liv börjar locka. Ensamheten tär på mig, om inte alltid så ofta.
Imorgon ska jag ta tag i pinsamheten över lägenheten. Imorgon ska jag hitta styrkan!
Och på kvällen ska jag bädda ner mig, kolla på film och vara onyttig. Onyttig och bra!
På måndag ska jag gå till ungdomsmottagningen. Då ska jag byta bort neovletta 28 till något bättre. Något som inte får mig att må piss. Något som inte ger mig humörsvägningar. För så enkelt var det. Allt var deras fel. Haha! Alla skitmånader pga av dedär små pillerna. :]
Men nu är klockan mycket, och det är dags för mig att sova, igen. Vad ska jag göra med tröttheten?
Kanske ska testa någon form av järntabletter? Haha....
Godnatt!
Allt annat än du fyller min vardag just nu och det är sorgligt, för heyhey, jag saknar faktiskt oss.
Alla taknkar så som "Snart är det vi" är som bortblåsta. Kanske tar jag för allvarligt på det hela? Du kanske inte inser att du förlorar mig lika lätt som du du fann mig. Men det kanske inte betyder något?
Anledningen till att jag inte tar tag i det är att jag gjort det så många gånger förr.
Och jag tänker inte göra det igen! Babe, denna gången är det upp till dig!
Can you pretend I'm amazing?
Och jag tänker inte göra det igen! Babe, denna gången är det upp till dig!
Can you pretend I'm amazing?
Jag saknar alla kvällar när du kommit hem till mig och vi har pratat oss igenom nätterna om allt och inget.
Minns du natten när jag frågade om vi inte kunde förlova oss? Jag vill så gärna få vara så lycklig igen. Men allt känns bara mer och mer avlägset. Vi känns avlägset. Allt jag har saknat och drömt om den senaste tiden är att få ställa allt till rätta igen mellan oss, visa att jag verkligen menar, med hela mitt hjärta, att jag vill försöka igen. Men... allt är borta nu...
Det känns som om en våg har sköljt igenom mig. Jag är tom. Jag står på ruta ett.
Jag vet att om/när du läser detta så kommer du reagera som alla andra gånger. Du blir negativ och tycker att vi ska skita i allt "För det är lika bra", Men nu är det din tur att vara stark, för jag orkar inte. Nu är det din tur att föra detta vidare om du verkligen menar allt du har sagt till mig. Jar orkar inte dra lasset, gör du? Jag hoppas det, för jag saknar dig. Veckan har varit tung utan dig. Jag hoppas du förstår det. Snälla, kom och ger mig en sådär kram som bara di kan ge, jag behöver det nu.
KalmarGymnasieförbund kan bara ta sig någonstans! "Din ansökan blev behandlad försent för att du ska få några pengar denna månaden! In my as! Tack så mycket!
Men vad gör det? Jag menar vi rika studenter behöver ju inga pengar. Mat och räkningar är ju inte så viktigt!
Har haft sjukt mycket ångest. MEN, goda nyheter! Jag pratade med min lärare idag, sa att jag hade ångest osv. Berättade hur allt låg till. Han bara nickade, sa "Läs dethär receptet, koka upp vatten, börja med såsen. Så kommer jag tillbaka om en halvtimme"
"okej" Tänkte jag och gjorde som ha sa. Sedan kom han efter typ. 10 minuter om ens det... Och vipps! Så hade han fixat ett lån till mig! :) Underbara människa! Oktober månad är räddad! Jag är så glad att jag gråter, tro det eller ej, men det är sant!
Skolan går, sådär? Imorgon är det prov. Jag kan inte ett piss. Jag har sovit bort hela dagen, dumt nog!
Vad ska jag göra? Skriva ytterligare ett IG prov? Få ett IG i betyget? Som jag ändå måste plugga upp, igen.. senare. JAg blir så trött på mig själv. Men jag hittar inte glöden till pluggandet. Den där lilla gnistan som fanns där förut.
Jag måste tag tag i mig själv nu. Här hemma ser det pinsamt ut! Jag är pinsam. Och platåerna har jag lagt på hyllan och nitskärpet börjar bli dammigt.
Vad händer med mig? Jag börjar tycka om jeansen för +1000.- Skorna med söta små klackar är något jag vill ha i min garderob. Jag vill färga håret brunt igen. Att springa på stan dagligen börjar bli... endal av mig? Jag börjar bli.. en i mängden. Men vet ni? I like it!
Ett socialt liv börjar locka. Ensamheten tär på mig, om inte alltid så ofta.
Imorgon ska jag ta tag i pinsamheten över lägenheten. Imorgon ska jag hitta styrkan!
Och på kvällen ska jag bädda ner mig, kolla på film och vara onyttig. Onyttig och bra!
På måndag ska jag gå till ungdomsmottagningen. Då ska jag byta bort neovletta 28 till något bättre. Något som inte får mig att må piss. Något som inte ger mig humörsvägningar. För så enkelt var det. Allt var deras fel. Haha! Alla skitmånader pga av dedär små pillerna. :]
Men nu är klockan mycket, och det är dags för mig att sova, igen. Vad ska jag göra med tröttheten?
Kanske ska testa någon form av järntabletter? Haha....
Godnatt!
Kommentarer
Trackback