Cancer. Jävla piss!
Söndagen spenderade jag med Andreas. Lika mys som alltid! Hans kramar är bäst! Trots att det inte skulle bli sent, så blev det så. Morgonen igrå var inte kul, trött och seg. Men jag kom iväg... Iväg till farmor och farfar! Till barndomsminnen!
Jag ångrar på sätt och vis att jag åkte. Att se farfar fick mig nästan att bryta ihop. Jag fick anstränga mig flertalet gånger.
Det var hemskt. Människan tynar ju bort. Hans armar var inte mycket större än mina. Så svag. Han ligger nästan hela tiden. Så proppfull av piller. Vimsig.
Han orkar knappt vara uppe längre. Det gör så ont att se...
Så mycket att skriva, men inga ord att förklara med!
Så fylld av ångest, hat och sorg. Men ändå så tom. Orkeslös!
Omringad av vänner men ändå så ensam.
Så älskad, men ändå så hatad....
Jag ångrar på sätt och vis att jag åkte. Att se farfar fick mig nästan att bryta ihop. Jag fick anstränga mig flertalet gånger.
Det var hemskt. Människan tynar ju bort. Hans armar var inte mycket större än mina. Så svag. Han ligger nästan hela tiden. Så proppfull av piller. Vimsig.
Han orkar knappt vara uppe längre. Det gör så ont att se...
Så mycket att skriva, men inga ord att förklara med!
Så fylld av ångest, hat och sorg. Men ändå så tom. Orkeslös!
Omringad av vänner men ändå så ensam.
Så älskad, men ändå så hatad....
Kommentarer
Postat av: polly
hua. dumma canser!! min morfar o farfar hade åså det =(( kraaamaa!!
Trackback