Sing the sorrow!
Gårdagen spenderades i sängen, jag sov ända till 16.30. Dvs i nästan 17 timmar. JAg vet inte vad ni trot, men jag tror att något är fel. DAgs att bli deprimerad igen? Kanske.. JAg har ju inte kännt mig så pigg den senaste veckan. Allmänt down helt enkelt. Inget får mig glad längre. Jag saknar inte ens Andreas, vilket känns hemst. Men vad kan jag göra?
Jag saknar inget. Eller jo, jag saknar att inte vara så förbannat ensam. Jag saknar styrkan. Jag saknar... Eller rättare sagt, jag ångrar mitt beslut jag tog för 7-8 månader sedan. Jag hade... om bara ett tag... FAN!
Varför? Aldrig mer igen, aldrig! Jag skiter i om det förstör mitt liv, det är något jag kan ordna upp sedan. Detta kan jag inte ordna. Det går inte att fixa. Det är försent. Ett beslut jag tog för DIG. I ren förvirring och rädsla ... Som sagt, aldrig mer igen.
Något annat jag saknar, eller rättare sagt någon annan jag saknar är Jocke, som vän! Det har gått så många månader sedan vi sågs! Haha... så många knasminnen. Som dendär vintern när vi brottades i snön. JAg vill lägga fler snöbollar innanför hans tröja :)
Efter att jag hade vaknat fixade jag mig lite, steg på bussen och åkte till mamma och Tomas.Alltid lika kul att komma hem. Not! Att träffa mamma och Tomas är ju kul. Men övrig "familj" är ju. Vad ska jag säga? Jag fattar inte ens att hon orkar hålla på. "det bli bara bråk" Hell yeah att det blir när du klagar på det mesta. Funderat på att tagga ner? Dessutom så är hon jättesnäll såfort det inte är någon anna i närheten, men såfort det kommer fler folk så blir hon som förbytt. Bröloppet är ju bara ett exempel av många. Hon har inte ens varit här men jag känner mig tillräckligt ivägen/undanstött för att vilja åka hem. Att ta bussen idag kanske är lite att ta i, men imorgon kanske? Jag vill verkligen tillbaka till Karlskrona. Funderar på att sjukskriva mig hela veckan. Bara vara hemma. Börja gå hos någon form av psykolog?
Nu är det iaf bestämt, jag ska flytta! Mamma har lovat att hjälpa mig. Det är ju alltid lika tacksamt med hjälp...
Gud vad jag ska leva livet när jag har sålt min lägenhet. Men... det är ju ett par månader kvar och tills dess måste jag ju stå ut.
Sen studenten. Sen byebye a'la family!
Och nu! bye bye blogg!
Jag saknar inget. Eller jo, jag saknar att inte vara så förbannat ensam. Jag saknar styrkan. Jag saknar... Eller rättare sagt, jag ångrar mitt beslut jag tog för 7-8 månader sedan. Jag hade... om bara ett tag... FAN!
Varför? Aldrig mer igen, aldrig! Jag skiter i om det förstör mitt liv, det är något jag kan ordna upp sedan. Detta kan jag inte ordna. Det går inte att fixa. Det är försent. Ett beslut jag tog för DIG. I ren förvirring och rädsla ... Som sagt, aldrig mer igen.
Något annat jag saknar, eller rättare sagt någon annan jag saknar är Jocke, som vän! Det har gått så många månader sedan vi sågs! Haha... så många knasminnen. Som dendär vintern när vi brottades i snön. JAg vill lägga fler snöbollar innanför hans tröja :)
Efter att jag hade vaknat fixade jag mig lite, steg på bussen och åkte till mamma och Tomas.Alltid lika kul att komma hem. Not! Att träffa mamma och Tomas är ju kul. Men övrig "familj" är ju. Vad ska jag säga? Jag fattar inte ens att hon orkar hålla på. "det bli bara bråk" Hell yeah att det blir när du klagar på det mesta. Funderat på att tagga ner? Dessutom så är hon jättesnäll såfort det inte är någon anna i närheten, men såfort det kommer fler folk så blir hon som förbytt. Bröloppet är ju bara ett exempel av många. Hon har inte ens varit här men jag känner mig tillräckligt ivägen/undanstött för att vilja åka hem. Att ta bussen idag kanske är lite att ta i, men imorgon kanske? Jag vill verkligen tillbaka till Karlskrona. Funderar på att sjukskriva mig hela veckan. Bara vara hemma. Börja gå hos någon form av psykolog?
Nu är det iaf bestämt, jag ska flytta! Mamma har lovat att hjälpa mig. Det är ju alltid lika tacksamt med hjälp...
Gud vad jag ska leva livet när jag har sålt min lägenhet. Men... det är ju ett par månader kvar och tills dess måste jag ju stå ut.
Sen studenten. Sen byebye a'la family!
Och nu! bye bye blogg!
Kommentarer
Trackback