Zikika - Because Im fabulous!

Här sitter jag, 20 i 7 en tisdagsmorgon. Jag mår illa. Jag vet inte om det är för att jag är hungrig eller om det är för att jag är mätt...Elelr om det är för att jag inte har sovit. Eller om det är för att jag har börjat noja över min vikt. Psykist illamående.
Jag börjar bli trött på dethär. Att enda dagen vara superstolt över att jag äter som jag ska för att sedan, dagen efter må dåligt för det. Riktigt dåligt. Samtidigt som jag coachar andra till en bättre vardag känner jag att jag släpper efter på min egna.
Jag SKA vara stolt för att jag äter, jag SKA vara glad att jag går upp i vikt. Men allt jag känner är en enorm olust till det. Jag känner mig faktiskt lite äcklad av att kolla mig i en helkropsspegel.
Jag tycker mitt ansikte är fint. Jag tycker uppriktigt sagt att jag ser grymt jävlar förbannat bra ut!
Jag är nöjd över mina bröst, mina ben, min rumpa och min rygg... Men magen och jag går inte riktigt bra ihop. Den ser uppsvälld ut. Jag ser nästan ut som dom undernärda barnen i afrika. det är skrämmande. Och fult.
Jag vet att nu, när jag äntligen har tagit mig i kragen och börjat äta igen, kan jag inte vara sådär förbannat smal och ha en förbannat snygg mage. Men jag vill.
Just nu har jag vett nog att veta att det är bättre att jag äter, går upp ett par kilo och promenerar. Än att Sluta äta och bara dricka masa varma drycker, vara smal och promenera! Det funkar inte. Jag VET... Men jag är rädd att mina känslor, att mitt tänkade om att jag är "stor" ska ta över och föra mig tillbaka till fel banor. Jag är riktigt rädd. För det är ett rent helvete.
Innan kunde jag svälta mig 3-4dagar för att sedan hetsäta. And so on.....

Nu har jag ändå under ca 3veckors tid både ätit och sovit som jag ska.... Utom de 2 senaste dagarna. Jag äter inte för jag tappar matlusten hela tiden. Jag sover inte för jag kan inte somna. det går lixom inte. Jag känner mig så otrygg.

Jag har en spegel här vid datorn. Jag kollar in i den ibland och ler för mig själv. Mest för att se en lycklig sida av mig själv. Mest för att visa mig själv att jag mår bra! Lixom peppa mig själv lite. För jag vill se dendär glada jag och inte dendär jag med mascara rinandes över kinderna.

Jumer jag ler, ju gladare känner jag mig. Jag börjar känna mig pepp igen. Jag vet inte om det är för att jag har fått "klaga av" mig eller om det är för att jag sitter och ler... Sak samma... Bara jag fixar dethär. Bara jag orkar!


Om 2 timmar ska jag gå till skolan. Jag ska gå dit. Jag ska känna mig bra! Förbannat jävla bra ska jag känna mig. Jag ska gå dit och kicka as! jag ska skriva provet om matvanor och kolhydrater. Jag ska skriva ett VG. Jag ska! Idrotten ska jag inte vara med på, Jag ska berätta för Nicke att jag inte sovit i natt, och jag är rädd att något ska hända om jag anstränger mig. Jag vill tex inte få ett blodsockerfall igen eftersom sist jag fick det fick panikångest och trodde seriöst att jag skulle dö. Jag trodde verkligen att jag skulle dö. Hemsk upplevelse...
Sedan är det samhällskunskap, jag hoppas att Olof har glömt att jag inte har gjort provet, för då kan jag prata med honom efter lektionen och säga som det är, att jag verkligen inte fattar något av G uppgifterna, kanske kan jag flörta rill mig att få skriva en uppsats istället! Kanske kanske.. Olof är rätt snäll så jag är säker på att vi kan komma fram till en lösning båda gillar.

Jag hade planer på att sola idag. Men eftersom jag inte sovit något i natt så är jag rädd att jag kommer somna i solariet. Iofs är dom tidsinställda, men iaf! Kul att vakna upp där efter ett par timmars sömn! Ont i ryggen lär man ju få med!

Fy fy, nu börjar jag bli farligt trött. Sådär trött så att tankar om att stanna hemma idag dyker upp. Sånna där farliga tankar. Men jag har lovat mig att jag SKA gå till skolan idag... Kanske ska jag sova 1½ timme och sedan ta bussen till skolan?
Ja, det är nog en plan faktiskt!

Puss!