Ärligheten varar längst!

Jag var ärlig, nu är det sagt. Allt känns bättre och i morgon ska vi fika!

Godnatt!

Goodmorning beautiful!

Vaknade 20 över 6 i morse, kunde inte somna om, underbart, ellerhur? :)
Jag har kunnat sova som jag ska hela veckan, jag kan inte beskriva känslan? Allt börjar äntligen gå mot ljusare tider :)

Tappade bort min mobil härromdagen, men var och hämtade den i fredags! och så i morse en stund efter att jag hade vaknat så fick jag leveransraport(?) till andreas och diverse andra människor i min mobil. Skumt tänkte jag. Jag har inte skickat något till honom eller någon annan? Så jag gick in och kollade på skickade medelanden. Så stog det något i stil med att "känner du denna mäniskan be den ringa sin mobil". Knas! Tur att meddelandena blir levererade typ 5 dagar senare? :) Min mobil leker sitt egna liv! Men nästa vecka får jag den nya! :):)

Jag är gladare än på länge. Nu är det jag! jag och katterna! Vi klarar oss bra! Alfons ligger på tvn och milla i sängen!
Dom har varandra och jag har dom. vi har varandra. :)

I morgon börjar APUn och jag känner mig inte helt lugn över det. Jag och Sofie (En tjej i klassen) börjar klockan nio.
Men det går nog bra, i hope!

Nu ska det vikas tvätt sen får jag se vad dagen har att erbjuda :)

Det höll inte hela vägen ut.

Jag kan inte på något sätt hindra det som händer just nu. Jag kan inte ändra vad jag känner. Jag kan inte hjälpa att de känslor som fanns är borta.

Egentligen visste jag väl att det inte skulle gå. Jag vet att jag kan vara väldigt envis med att visa/säga vad jag tycker och tänker. Jag kämpar till max, om inte mer. Men tillslut så kommer även jag till ett stup, när jag inte vill eller orkar att fortsätta mer. Jag ger helt enkelt upp och många gånger, 9 av 10, så orkar jag aldrig fortsätta.
För att ge ett exempel så kämpade och kämpade jag med Corrina till jag insåg att det inte var någon ide längre, jag gav upp och nu vill jag aldrig dit igen. Aldrig. Trots att jag saknar henne grymt mycket så vet jag att det är över.

Jag har verkligen gett allt och lite till de senaste månaderna men kännt att jag har fått noll tillbaka. Vist har det varit mysigt när vi varit iväg och ätit eller fikat. Men det är inte vad jag vill "ha tillbaka"
Jag vill känna kärlek igen.

Ibland önskar jag nästan att vi aldrigt träffats. Visst har han hjälpt mig att må bättre. Jag har varit kladare och jag har kännt att någon faktiskt ser mig. Men nu har jag den där "jag ska fly ifrån allt" kännslan.
Jag skrev om den en gång för länge sedan:

Jag kan inte sluta älska dig
Precis så är det, jag kan verkligen inte sluta älska dig. För varje dag som går älskar jag dig bara mer och mer. Jag älskar allt med dig, precis allt. Ditt sätt att prata, ditt sätt att gå, ditt sätt att vara. Jag älskar allt med dig, precis allt. Jag älskar hur ditt hår lockar sig, jag älskar din doft, jag älskar när du ler, när du skrattar. Jag älskar ditt sätt att få mig att må bra, att vara lycklig, Jag älskar att se dig sova. Jag älskar när du kollar på mig, sådär gulligt som bara du kan, och säger att du älskar mig.
Ibland slår tanken mig att bara fly ifrån dig, för jag är rädd att bli sårad. Jag är rädd att jag inte ska få vakna vid din sida mer och se dig le och höra dig säga "godmorgon sötis", jag är rädd att allt ska försvinna,, att du ska försvinna, utan att jag vill det. Jag är rädd att någon annan ska ta min plats vid sidan om dig, jag är rädd att se dig med någon annan. Men sen, när jag hör dig säga "Jag älskar verkligen dig, du får inte tro något annat" då blir jag arg på mig själv, för att tanken finns att fly från världens finaste människa. För om jag skulle göra det skulle jag aldrig förlåta mig själv, för jag flyr alltid från det som får mig att må bra, för jag vågar inte må bra, för jag har fått lära mig att det är någon idé att må bra, det är ingen idé att vara lycklig, för tillslut får man se verklighetens baksida och då är det försent att göra något åt det. Som dendär gången jag trodde att allt skulle ordna sig, den där sommaren innan högstadiet, då när jag flytta med mamma till paradiset, till honom. Men sedan visade sig verklighetens baksida, spriten. Och det var försent att rädda vårt paradis hos honom, vi flydde. Min värld rasade. Då trodde, då visste jag, jag att det inte var någon idé att må bra, det ända som hjälpte var att fly, vilket jag också gjorde, från allt, precis allt.
Men denna gången ska jag inte fly, denna gången ska jag kämpa, för jag vill tro på att det inget löser sig bara för att man flyr, Jag älskar dig<3 /Baraste din knäsp:*

Fast jag ska inte fly ifrån denna gången heller. Sist jag flydde slutade det med:
*Inköp av lägenhet
*Ingen häst
*Mer ångest
Osv

Jag ska vara stark nu.



 


Jag har tappat bort mina känslor!

De senaste dagarna har varit bra, jag har inte faft någon ångest (!) och jag har kunnat sova som jag ska. Det har varit jätteskönt :) Skolan har funkat bra också! Veckan har gått fort och på måndag är det APUn som gäller. Ska bli spännande! Ska vara på sjöofficiermässen. Dock blir det ju tråkigt att vara utan Emelie i 4 veckor :(

Fast ja, allt är ju inte bra (Narturligtvis) I tisdags fick jag faktiskt inse fakta. Jag har inte känsklor kvar för den människan jag har älskat så länge. Jag har helt enkelt tappart bort mina känslor. Vist tycker jag fortfarande om honom. Men inte på samma sätt. Det är ju iof bra på så sätt att det är en chans att gå vidare.
Jag känner mig bara så apatisk. Jag vill lixom bara "släppa" allt.
Jag tror att det har blivit "för mycket" på sista tiden. Hit och dit. Ja och nej. Kanske. Fårse . Då och nu. Sen.
Jag har tappat orken. Men framför allt så har jag tappat tron och hoppet!
Alla säger till mig med jämna mellanrum att jag ska släppa det och det tär på mig.
Jag känner mig så tom. Jag vet inte vad jag ska skriva?
Jag vet inte egentligen vad det är jag vill få ur mig. Jag har tappat bort mina känslor. Jag ser bara att chansen blir mindre och mindre. Att allt glider ifrån verkligheten. Att allt bara blir tomma löften om tro, hopp och kärlek.
Dom säger att hoppet är det det sista som överger en. Men jag tror att mitt har övergett mig..
Jag känner mig så osynlig. Men jag ska vara stark. Jag ska klara av allt. Mitt liv ska bli bra någon gång med eller utan honom.

Varje kväll är en plåga!

De senaste nätterna har varit riktigt jobbiga! Jag får ångest, jag hör musik spelas när jag blundar och är påväg att somna vilekt får mig att bli ännumera panikslagen, men så fort jag tittar så försvinner musiken.
Jag har ångest över vad jag inte har hunnit med under dagen. Så som att städa och plugga.
När jag vaknar är jag inte utvilad, känner mig allmänt slö. Har ingen lust att gå till skolan, men gör det iaf! Denna terminen ska jag verkligen satsa på.
Väl i skolan så känner jag mig piggare och allt är bra! tills de sista lektionerna, runt 2 tiden börjar jag bli trött!
Vilket i sin tur leder till att jag inte riktigt hänger med på de sista lektionerna. När jag går hem piggnar jag till, men väl hemma så blir jag jättetrött igen så jag orkar inte tex städa, plugga och äta som jag egentligen behövr göra. Sedan när det är dags att sova igen kommer ångesten, och paniken, om jag har otur.
Går inte detta över snart så söker jag hjälp för det -.- Jag HATAR panikattacker. :/

Men nu ska jag tvinga mig sj till att göra nytta, så att jag inte får lika mycket ångest i kväll :)

Panikattack

Gick och la mig vid 10 tiden, somnade starxt innan tolv och vaknade igen 20 över tolv. Kunde inte somna om efter det så kollade igenom massa dåliga filmer på tvn. Fick även huvudverk för ett par timmar sedan ! Och så nu för bara en stund sedan fick jag en panikattack! Svettningar, darrningar, svag yrsel. Känns verkligen kul. Dock känns allt bättre nu och jag ska nog snart krypa tillbaka till soffan och försöka nanas! Ska dricka ett glas vatten innan och hoppas på att huvudvärken är borta till jag vaknar igen! Ska önska mig Ipren i julklapp! Eller så går jag till apoteket i morgon. Det kan ju vara en bra ide ifall jag får mer huvudvärk innan jul! :)

Måste säga att allt känns lite bättre nu och jag ska försöka sova, igen! :)

Godnatt!!

Happy!

Nu är jag lite gladare. Men varför det är för mig att veta och dig att undra :)

Jag har plockat fram ring+album. Jag har kommit p åatt det får mig trots allt att känna mig närmre dig och det fr mig att känna mig trygg! Snart är jag klar i hallen, och det känns massabra! :) Sedan tar jag tag i toaan. Har ju bara idag och i morgon på mig att bli klart helt ovh hållet här hemma :) För det var ju målet, att bli klar innan skolan började! :)
Får lägga upp bilder sedan, så att alla får se hur fint det är. hihi :)

Och nu blev jag lite mer glad! :] För dududu ringde :) hihi<3

Post.

Ahhh! Jag blir galen! Hon skickar ångest via posten till mig. Pengar hit och pengar dit. Räkningar hit och räkningar dit.
Just nu vill jag bara få gråta ut hos någon. Klaga och vara ledsen! Det är precis vad jag behöver. Men nejdå... Här ska jag sitta och vara duktig och bara le och ta emot skiten. Bara le och andas Iiin - Uuut - Iiin - Uuut - Iiin - Uuut
Ångestladdad till max. Jag exploderar. JAg vet inte vart jag ska ta vägen!! ag vill bara kasta saker, slå sönder, sparka. Vad som för att lindra min ångest. Snart kommer väl knytnävarna farande och jag får huvudverk, både utvändigt och invändigt. Blåmärken och bulor. Ömt. Ont. Smärta. Ångestdämpande. Ingen panik.
Men nej, jag ska sluta med detdär, jag ska inte slå. Jag ska inte!
Det blir som hos mamma, jag slår sönder nävarna genom att slå dem i väggen. Svullet. Verk. Trasiga nävar.

Du är verkligen borta när jag behöver dig som mest. Det är 9 gånger av 10. Kom till mig, håll om mig och säg att allt kommer lösa sig. Kyss mig i nacken och krama mig lite hådare. Säg att du stöttar mig. Låt mig somna hos dig.

Vet ni, det är i sånnahär lägen det är viktigt för mig att kämpa på. Vara stark, för mitt eget bästa. MEn jag orkar inte. Inte nu. Jag är fortfarande för svag. Så jag faller. Jag faller tillbaka och denna gången har jag inte dig att falla tillbaka mot. Så nu faller jag regält. Jag ser botten, men inte ytan. Men jag ska, någon gång, ta mig dit.

Nu har jag gråtit och ångesten har lättat! Jag börjar tro jag vet hur jag ska tackla den nu. Det är bra!

Hallen nästa!

Orolig!

Jag börjar bli litte smått orolig. Milla blev biten innan i kväll (Jag ska mangla råttan) Jag kanske skrev om det i mitt tidigare inlägg? sak samma..
Milla är iaf väldigt, vad ska man säga? Avvaktande.
Hon äter och dricker som hon ska och hon leker med Alfons. Men jag är orolig iaf. Tänk om det är allvarligt (Vilket det säkert inte är, men tänk om?) Min lilla missemissa <3 Om hon inte väcker mig i morgon (Som hon alltid gör) då kommr jag bli riktigt orolig! :/ Försöker ial hålla det rent, hjälper henne att tvätta det. (vill INTE ha vet. räkningar! -.-)
Nu ska jag fösvinna till mitt hemliga gömställe! :]

Godnatt!


En klick ångest.

Har fått en liten ångest attack i kväll. Kunde inte sätta stopp idag. Fast misstänkte att det skulle bli såhär.. Hade ju ett glädjeryck innan -.-
Verkligen inte vad jag behövde nu ! Men, i morgon är det onsdag, då är det stan som gäller! Inte för att jag har råd att handla något men jag får pengar på måndag, så hittar jag något jag _måste_ ha så får jag köpa det då ist.
Ville köpa en ny Mp3, men tydligen så ska knapparna vara dåliga på den (Varför är jag inte förvånad?) Men ska åka in iaf och kolla på den! Jag kanske inte är lika känslig/kräsen som andra är? Fast antagligen så är jag väl det, wiie ><
Vill verkligen inte ha en Ipod nano, visst det är ett bra pris för en bra sak. MEn det känns verkligen som om alla har en och tja, jag är väl mer eller mindre känd för att inte vilja vara som alla andra ?
Fast jag har en svag aning om att det kommer bli en Ipod, får köpa ett fodral till (Typ rosa? eller blått... eller... sak samma vilken färg..) Hmm, ja... så får det nog bli ;OIdag har iaf vardagsrummet blivit klart :) Måste säga tt jag är riktigt nöjd! Ska bara dammsuga, hänga upp gitarrerna (Vart?) Och spika fast baksidan på mitt vitrinskåp (Hade dock underlättat att ha en hammare! -.-) Sedan är _allt_ klart.  I morgon börjar jag väl i hallen och på toan. Måste komma på ett bra sysyem för min smuttstvätt. Ska se om det finns några bra korgar eller dyl inne i stan i morgon som jag kan köpa nästa vecka.
Kan ju inte ha tvätten i gaderoben längre, för där har jag suvat in råttan! 
Varför? Han bet Milla i tassen ganska så rejält! Visst, jag hade väl mer eller mindre kunat räka ut med lilltån att det skulle hända! Men nu kan jag iaf känna mig lugn, råttan rör inte katterna - katterna rör inte råttan. Neeej, han sitter inte instängd i gaderoben, jag har plockat bort dörren, så han ser ut i "hela" hallen.
Och på tal om hallen (haha?) så ska jag ta bort min blåa byrå därifrån och ställa i mitt sovrum ist! Hallen kommer se så mkt större ut då. Vilket kan behövas eftersom den redan är minimal!
Måste fixa en ny spegel dit med (Hej ikea!) Eftersom jag flyttade den speglen jag hade där innan till vardagsrummet. Kan ifs flytta speglen från sovrummet till hallen, men nej... Det vill jag inte ^^

Det börjar dra ihop sig för skola och APU vilket jag känner mig mindre pepp på. APUn alldra minst!  Mår jag som jag mår nu kommer jag bryta ihop fullkomligt -.- Hoppas jag kommer till ett ställe där dom är _snälla_ !! Annas sjukskriver jag min från skolan (Moahhaa, känns skönt att jag faktiskt (!) får göra det. Dock kanske inte det klockaste valet, höhö.. Och jag har ju faktiskt min lilla lista. Måste kämpa till max för att klara av det. Kanske känns bätte iof nu när jag kmr börja träffa Emelie mer :] Vi flummar iväg till världar som inte existerar i andra människors fanasier! ^^ underbart är det <3
Det får mig att försvinna ett tag och det är bäst! Vem vet, min APU kanske har samma effekt?? Kanke kanske.

Har jag tur så ordnar allt upp sig denhär terminen! Det skulle vara så grymt skönt! Tänk att bara få sätta sig ner om kvällarna och kunna slappna av. Ingen ångest, ingen panik, ingen orolighet och mina mardrömmar kanske upphör?
Drömde inatt att en sjuksköterska sövde ner mig 2ggr med spruta i armen fast utan orsak sedan den tredje ggn fick jag välja mellan att bli nersövd med tabletter (Som skulle ha biverkningar, jag skulle få sjuka magsmärtor) eller så blev det ännu en spruta. Och jag valde ännu en spruta. Jag säger bara februari. Februari!

Planerna för mitt nya kök börjar också arta sig! Äntligen :) Så förhoppningsvis är allt klart till nästa höst. Får ta lite i sänder med tanke på min studentekonomi :) Så skönt att jag äntligen kan få börja med det!!

Ångesten börjar avta! Ibland lönar det sig att skriva om allt och inget! :) Nu ska jag hänga upp mina gitarrer iaf. Om jag nu hittar ngt bra ställe dvs! Haha...

Nattpussen på er ! :*

Ingen attack och nya hörlurar!

Höll på att få panik nys, pryta ihop fullständigt. Men jag försökte samla mig, hålla ihop tankar och händer (Dvs inte börja slå mig) Jobbigt, eller väldigt jobbigt. Men jag fokuserade och vet ni! Det gick! Sån grym känsla! :)Jag klarade av det, jag stod emot! :)


Och om ett par dagar blir dessa sötnosarna mina! Ska bara fixa batterier till min Mp3, sedan är det ingen ide att ni pratar med mig, för jag kommer ändå inte höra er :] hihi... miiip<3



Btw! För varje gång jag lyckas klara av ngt nytt i min "Mål lista" Så ska jag unna mig något! Så det så! Och hörlurarna får väl stå för... Att jag skaffar psykolog! :)

Mina mål!

Augusti:
  • Skaffa psykolog
  • Gå till psykologen, regelbundet!
  • Reda ut allt i skolan med mina missade kurser
  • Ta igen 50p. missad kurs
  • Sköta APU.n
  • Säga till mamma att jag mår så pass dåligt som jag gör

September:
  • Fortsätta gå regelbundet hos psykologen
  • Söka hjälp eller på egen hand reda ut mina matvanor
  • Ta igen 50p. missad kurs
  • Sluta hjälpa andra och ha mig själv i fokus!

Oktober:
  • Fortsätta gå regelbundet hos psykologen
  • Ta igen 50p. missad kurs
  • Ta kontroll över mina ångestattacker
  • Ta kontroll över mitt humör
  • Börja träna

November:
  • Fortsätta gå regelbundet hos psykologen
  • Fortsätta träna
  • Ta igen 50p. missad kurs
  • Sluta slå mig själv när jag får panik
  • Göra något åt min förföljelsemani
  • Jobba på min svartsjuka

December:
  • Fortsätta gå regelbundet hos psykologen
  • Fortsätta träna
  • Ta igen 50p. missad kurs
  • Äta julmat!
Januari:
  • Fortsätta gå regelbundet hos psykologen
  • Fortsätta träna
  • Ta igen 50p. missad kurs
  • Må bra!
  • Dansa på bordet på PM med ronneby som publik!
  • Fokusera på framtiden!







FÖRSVINN!!!!!!!!

Helvetes jävla piss! Ångest hit och ångest dit. Jag blit tokig. Har du försökt att förklara hur en röd bil ser ut för en m'änniska som är blid eller har du försökt förklara hur jordgubbar smakar för en människa som inte har några smaklökar?

så känner jag det med min ångest, mina fobier och min depresion.
En människa som inte varit med om vad jag går igenom kan inte sätta sig in i hur allt är.
Jag orkar verkligen inte med mer. Jag orkar inte. HÖR NI DET! JAG ORKAAAR INTE!

Jag är på tok för rädd att fråga mamma om hjälp, jag vill, men jag vågar inte. Jag vill inte att hon ska veta att jag mår såhär kasst. Jag vill verkligen inte det.

JAG STÅR INTE UT! Det är kris nu, jag bryter ihop på riktigt.

...

Det är för din skull.. Allt är för din skull... Jag skiter i mig. Allt är för dig...
Men allt jag får tillbaka är ångest

Städ-dag!

Idag ska jag städa, städa och städa :) Jag hade tänkt gå ut och faktiskt (!) fota, jag skulle göra det jag hade bestämt mig!! MEN det regnar -.- Denna gången var det iaf inte jag som satte stopp för det! :) hihi
Kanske kan hitta på något roligt inne ist, typ ta kort på katterna :) Eller... så spelar jag Halo ^^ Haha, kom på mig själv igår kväll med att rygga tillbaka när monsterna kom ^^ Så gullig jag är va!
 Nee, urk, nu måste jag börja städa. Fast först ska jag klä på mig och äta lite.. hiih:)

Ångest.

 

 

 


MusicPlaylist

 



Jag har haft sjukt mkt ångest de senaste dagarna . Jag vet inte varför. Den bara finns där och jag kan inte göra mycket åt det. Vad jag än gör/inte gör så kommer det bara mer ångest. Det är verkligen skitjobbigt. Ända sedan jag sa till mig att "Nej nu får det vara slut på dethär" Så har det börja komma mer ångest. Trots att jag faktiskt till stor del har kommit ur min 7 månaders depresion alldeles själv så har jag kännt av ångesten så mycket mer. Speciellt på morgonen, då är det som starkast.

Jag vet inte om det kan ha något med mina mardrömmar att göra? Jag vaknar av att jag mer eller mindre stryper mig själv i lakanet plus att jag "begraver" miig i mitt täcke. Det är helt sjukt. Jag vet att jag är livlig när jagh sover och snurrar och har mig. Men detta? Det är sjukt jobbigt att vakna med lakanet runt halsen!
Eller så har jag helt enkelt haft såhär mycket ångest hela tiden, fast depresionen har dämpat den? Ja jag vet, en psykolog eller liknande skulle behövas, Men jag vågar inte. För ca 3 veckor sedan bestämde jag mig för att "Om en månad fixar jag en psykolog" Dvs jag ska göra det om en vecka. Men ni anar inte hur sjukt skraj jag är. Det är inte så att jag inte vill men jag vågar bara inte. Är så rädd att det ska gå som sist, att jag bara mådde dåligare av det. Jag ska börja fota igen. Det mådde jag bra av. Dock har jag... jag vet inte vad det heter? Jag planerar och vill göra saker, men det är just det. Jag planerar och vill. Sedan händer det inte mycket mer med det. Dags att gör något åt det?

Dags att göra något radikalt av mitt liv? Påvägen hem i kväll från affären blev jag bara så trött på allt, dags ochh bli modebög ist ? Placera mig i ett annat fack? Åt helvete med platåskor och korsetter? Det är faktiskt en idé.
Men den chansen är ju lika stor som att påven skulle knacka på min dörr i morgon.
Jag får väl bara accpetera läget och göra något åt saken. Mamma&Tomas kommer ner på onsdag. Ska prata med mamma då. Hon hjälper mig säkert. Det skulle ju vara bra. En spark i rätt riktning.


Och sen så vet jag ju att delar av min ångest kmmer att försvinna till nästa vår/sommar. För jag hörde att kärleken skulle titta förbi då...

Inget internet.

Svin! Min mormor har stängt av mitt internet :) Kul! Vet icke när jag kommer att få tillbaka det ;O Snart i hope!

Det blir till att låna Zippos internet ett tag :):) Tnx! Hoppas ni inte kommer sakna mig allt för mkt ;O;O

Mycket mer var det väl inte >< Såattehh.... Bye :)

Bröllop, saknad och

Idag har mamma och Tomas gift sig! :) Så mysigt!
Dem gifte sig borgligt i rådhuset i Karlskrona! Så fint och så fina dem var!! :)
Sedan var det mysig middag i söderåkra :) Där hände det dock lite mindre roliga saker, ja inget allvarligt då, men iaf. Som det alltid blir på "tillställningar" när jag och helena är på samma ställe, Helena kan inte vara trevlig mot mig när det är folk i närheten, utan hon ska vara sur och vresig. Precis som om hon vill visa någon sorts makt mot mig? Sjukt jobbigt! Jag kan ju inte ta hur mycket som helst och då säger jag ifrån, men då är det ju jag som ska sluta vara sur!
Idag var det igentligen en skitgrej som utlöste det hela. Hon har varit småtjurig hela dagen från det att vi kom hem från vigslen. Men så ville mamma ha hjälp med att gå in på en sida på internet, vilket hon kan sådär när hon är nyckter. Så Helena säger hur hon ska göra från andra sidan rummet, men jag antog att mamma inte fattade eftersom hon hade drukit lite så jag går till datorn och gör det åt henne och då säger Helena till mig rätt surt/vresigt "Ahme låt henne göra det själv" och då kunde jag verkligen inte hålla mig längre så jag skriker till på henne att hon ska sluta vara så på PMS-ig och att mamma gjorde fel, därav hjälpte jag mamma.
Skulle på kräftskiva hos dem imorgon, men, ne. Inte längre! Jag åker hem till Karlskrona i stället! :) Och gosar med katterna, åhh vad jag saknar dem små liven<3 Mina älsklingar!

Sedan ska jag väl storstäda vardagsrummet antar jag. Kan ju vara trevligt med det nu inför min kräftskiva! =)
som SKA bli av ^^ Har ändrat datum, 2 ggr, så 3e datumet gillt :)

Jävla skit. Piss. Helvete. Godnatt

Svordommar och ändringar

Han är mer än en saga
Han är en bok
Med sidor så oförutsägbara
Och obegripliga ord
Kapitel utan känslor
En självbiografi så vacker och fin

Han är mer än en melodi
Han är en sång
Med obeskrivliga toner
Så rörande vackert
Musik med harmoni
Med en text så brutal och sann

Han är mer än dröm
Han är en verklighet
Så otroligt vacker
Med en fasad av lögner
styrs hans liv av andra
Så hemlighetsfullt


Fan

EMO is the shiit -.-

"Men Pia! Du har ju bytt stil!"
"Ehh, nej det har jag inte? Samma som i 9an!"
"Men då var du blond, och hade inte sånhär cool stil!"
"Jag var brunhårig och hade samma stil i nian som jag har nu!"
"Men då var du bara blond och ett EMO-barn"

Jahaaaa, nu fattar jag! Klär man sig alternativt och är brunhårig "blond 8-)" Så är man ett EMO-barn! Men har man dreads så är man inte ett EMO-barn! För då är man ju helt plötsligt Cool!
-Hey du där! Byt frisyr, du är så jävla EMO!
Suck, vart är värden på väg?

För den delen så blev jag kallad Emo flertalet gånger igår på sailet, underbart! Hey kulturkrock? ^^
Bara en fråga? Är det typ inte rätt mycket synt över dreads? Eller har jag missat något? Det kanske är Emo? Eller INTE -.-

Dikt, så meningslös....



Han är mer än en saga
Han är en bok
Med sidor så oförutsägbara
Och obegripliga ord
Kapitel utan känslor
En självbiografi så vacker och fin


Han är mer än en melodi
Han är en sång
Med obeskrivliga toner
Så rörande vackert
Musik med harmoni
Med en text så brutal och sann

Han är mer än dröm
Han är en verklighet
Så otroligt vacker
Med en fasad av lögner

Med ett liv styrt av andra

Så hemlighetsfull




Det var allt för mig, godnatt.